Senaste inlägg

Visar inlägg från maj 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Liten, söt och olustig

Liten, grön och len som päls. Pija Lindenbaums debutroman Plats har ett väldigt lockande yttre. Även innanmätet är tilltalande för en långsamläsare som jag – allt är kort; kapitlen, styckena, meningarna. Jag gillar språket, konkret och precist, och rycks med in i berättelsen från första sidan.

Pija Lindenbaum lyckas skildra jag-personens främlingsskap inför sig själv, sin omgivning och sina upplevelser på ett lysande sätt. Som läsare kan jag verkligen känna bristen på känslor, och huvudpersonens försök att ändå agera "rätt" för att uppfylla omgivningens förväntningar. Sådär kan man känna sig, tänker jag, när man är trött och less. Men ju fler sidor som passerar, desto mer skruvad blir jag-personen. Det smyger sig på. Jag vet inte när gränsen till psykos överskrids. Det är riktigt obehagligt.

Typiskt en sådan bok som många säkert inte gillar på grund av den olustiga känsla som läsupplevelsen ger. Fantastiskt skickligt och välskrivet av Pija Lindenbaum, säger jag.

Taggat med: 

, ,

Trädkram

Kram


Taggat med: 

, ,

Liu Bolin

För nästan två år sedan såg jag en fantastisk fotoutställning på Fotografiska i Stockholm. Den kinesiske konstnären Liu Bolin gästade med sin utställning The Invisible man. Han som först låter måla in sig i bakgrunden och sedan fotograferas. Ett tydligt statement från någon som kommer från ett land där man helst inte ska sticka ut från mängden.

Det var svårt att titta sig mätt på bilderna, och jag hade gärna tagit med mig dem hem. Därför blev jag ganska besviken över att museet inte ännu hade fått utställningsboken. Och när jag var där vid ett senare tillfälle var den slut. Typsikt.

Men för några veckor sedan när jag besökte Fotografiska för att titta på Cartier-Bresson-utställningen (återkommer till den så småningom!) hittade jag till min glädje en liten bok om Liu Bolins fotokonst. Yippie!

Titta på omslaget här ovan – ser du att han sitter där i salongen? Photoshopat tänker du kanske, men icke! Han är handmålad för att se ut som bakgrunden, därefter fotograferad.

Här är några bilder ur boken:

I mitt lilla blogginlägg från när jag besökte utställningen finns fler bilder, om du är mer nyfiken.

I samband med utställningen på Fotografiska och Liu Bolins besök i Stockholm lät han måla in sig i Sergels Torg. Proceduren tog visst ungefär tre timmar. I mer komplicerade miljöer kan det ta uppåt en arbetsdag att genomföra målning och fotografering.

Poesins behöver statushöjning

Med tanke på de astronomiska summor pengar som målningar kan inbringa så vet jag inte om jag är så väldigt imponerad av att en handskriven dikt av Oscar Wilde sålts för 680 000 kr. Det låter i sammanhanget inte som särskilt mycket.

Två dikter av Yeats såldes vid samma auktion för futtiga 150 000 kr. Jag tror det är dags att börja kämpa för en diktkonstens statushöjning...

Alla vill skriva

Kreativt skrivande, skriv ditt liv, bli författare! Det verkar inte finnas någon hejd på efterfrågan av skrivarkurser just nu. Den ganska nya Tidningen Skriva går visst jättebra, och alldeles nyss startade webbtidningen Litteraturmagazinet en jätteavdelning om skrivande som både innehåller redaktionellt material och fungerar som en kom-igång-sajt med skrivövningar. Litteraturmagazinet Skriv! heter den och fick en rivstart. På webben kryllar det av skrivsajter och skrivcoacher.

Varifrån kommer denna skrivboom? Varför vill alla skriva? En inte alltför vågad gissning är att allt bloggande och kommunicerande i andra sociala medier har gett skrivandet en skjuts framåt. Aldrig i världshistorien har det väl skrivits så mycket som nu. Möjligheterna är ju fantastiska. Man behöver inte begränsa sig till att skriva för skrivbordslådan längre. Det är lätt att direkt skapa sig ett forum där man kan skriva offentligt. Som jag har gjort här. Tänk om man blir upptäckt?!

Jag kan ju inte låta bli att samtidigt fundera lite över läsandet. Har intresset för läsande också ökat? Vem läser allt som skrivs? Vem läser det här? 

Men det är kanske inte ens viktigt.

Den lilla haikuns storslagenhet

Ögon som sett allt;

till vita krysantemer

återvänder de.


En haiku är inte sentimental. Den innehåller en vändning, en tydlig brytpunkt. Den innehåller naturskildring som ofta avslöjar årstiden och/eller tid på dygnet. Den ger en ögonblicksupplevelse. Allt detta ska ske på tre rader, i formen 5-7-5 stavelser, men antalet stavelser får variera. Antalet stavelser är underordnat innehållet. Sympatiskt, eller hur?

Jag förenklar naturligtvis oerhört här, mer utförligt om haikuns regler hittar man till exempel hos Svenska Haiku Sällskapet.

Ovanstående dikt skrevs av Issho (1652–1688).

Taggat med: 

,

Spårvagnspoesi

"Vad är det där för nåt? Jag har läst det men fattade ingenting; 'ett. spiral. spolande sträng' – vad betyder det? Det är ju bara konstigt," gnäller sonen när han ser att jag försöker ta en bild på skylten som hänger i spårvagnens fönster. Men han är bara tio år och har ännu inte upptäckt befrielsen med poesi. Han vet inte hur ord fritt kan komponeras för att skapa nya tankespår eller känslorum. Jag hoppas han upptäcker sådant så småningom. Hans mor tillhör i alla fall dem som uppskattar att Västtrafik bedriver poesikampanjer på Göteborgs bussar och spårvagnar med jämna mellanrum. 

Taggat med: 

, , ,

Äldre inlägg

Konst