Enkelt uttryckt

Jag vandrar i årstiden och färgerna och förundras gång på gång över att något som håller på att vissna kan vara så vackert. Jag börjar längta efter Gunnar Björlings höstformuleringar. Letar fram mina böcker och där dyker de upp, en efter en, de avskalade men samtidigt så komplexa dikterna som jag älskar så mycket. 

Det var en höstens dag

den ljusa morgon

och vi i morgonlanden

vi gick i solarna in

in i varandets händer

det var en höstens dag

den ljusa morgon

och vi i morgonlanden

det var en höst och morgon.

Det var den här dikten som fick mig att falla pladask för Björling. Det sista stycket. Så fullkomligt briljant och vackert formulerat:

En dunig dager

aftonrikes dager

skum som brunbladsmarken

silvertung som höstlighaven

som är en tysthets

milt.

Bärsele med bebis på magen och dessutom en otymplig barnvagn (eftersom det tyvärr inte gick att parkera den någonstans) i trängseln var ingen höjdare på bokmässan. Förlagsjättarnas stora montrar fick jag hoppa över, men det gjorde inte så mycket. Deras böcker syns ju överallt i bokhandlarna både på stan och på nätet ändå.

I mässans utkanter hittade jag de litterära sällskapen. Jag gillar dem. Eftersom jag till och med tog steget att gilla Harry Martinson-sällskapet på Facebook belönades jag med ett litet häfte med utdrag ur många av hans texter. En samling trailers, skulle man kunna säga. Kul idé.

Den bästa montern hade Ellerströms förlag, det tycker jag helt enkelt därför att jag hittade många böcker på samma bord som jag ville ha. Jag kostade på mig tre:

I en av dem finner jag denna briljanta dikt. Den räcker för att göra besöket på Bokmässan mödan värd.

På flygplatsen

De springer varandra till mötes med öppna armar

och skrattar och ropar: Äntligen! Äntligen!

Båda två i tjocka vinterkläder,

i stora mössor,

halsdukar,

handskar,

skodon,

men det är bara för oss.

För varandra är de

nakna.