Foto: Carita Forslund
Den är förvånansvärt välbehållen, min Karin Boye-diktsamling som jag fick av faster Lilian på min sjuttonårsdag. Jag har vårdat den.
Numera bor jag ett stenkast från Karin Boyes grav. Den går jag förbi då och då. Så diskret den är, hennes sten utgör ett halvt hörn av en familjegrav. Förtjänar hon inte mer? Eller också räcker det?
Karin Boye framställs ofta som ledsen, mörk, deprimerad. Till och med jag tänker på henne så, fastän jag vet bättre. Det blir jag varse varje gång jag bläddrar i min bok. Dikterna är fulla av passion, nyfikenhet och livslust. Och som hon sätter ord på känslor! Hon är makalös.
Igår tog jag en promenad i Trädgårdsföreningen (i Göteborg) och mötte henne oväntat där. Skulpturen som vanligtvis står vid Stadsbiblioteket måste ha flyttats hit under renoveringen. Detta porträtt av skulptören Peter Linde är vackert. I sin enkelhet utstrålar det egenskaper som jag föreställer mig att hon ägde: målmedvetenhet, längtan och vemod. (Eller använder jag skulpturen som spegel?)
Jag vill här bjuda på en bild jag tog av hennes avbild, se ovan! Njut samtidigt av hennes egna ord här nedan. En fantastisk kärleksförklaring.
FÖRKLARING
I din skönhet sänktbedja jag vill,Världen är helig,ty du är till.
Andlös av klarhet,ljusfördränkt,ville jag dö hos dig,i din skönhet sänkt.
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS