Enkelt uttryckt

Foto: Carita Forslund

Den är förvånansvärt välbehållen, min Karin Boye-diktsamling som jag fick av faster Lilian på min sjuttonårsdag. Jag har vårdat den. 

Numera bor jag ett stenkast från Karin Boyes grav. Den går jag förbi då och då. Så diskret den är, hennes sten utgör ett halvt hörn av en familjegrav. Förtjänar hon inte mer? Eller också räcker det?

Karin Boye framställs ofta som ledsen, mörk, deprimerad. Till och med jag tänker på henne så, fastän jag vet bättre. Det blir jag varse varje gång jag bläddrar i min bok. Dikterna är fulla av passion, nyfikenhet och livslust. Och som hon sätter ord på känslor! Hon är makalös.

Igår tog jag en promenad i Trädgårdsföreningen (i Göteborg) och mötte henne oväntat där. Skulpturen som vanligtvis står vid Stadsbiblioteket måste ha flyttats hit under renoveringen. Detta porträtt av skulptören Peter Linde är vackert. I sin enkelhet utstrålar det egenskaper som jag föreställer mig att hon ägde: målmedvetenhet, längtan och vemod. (Eller använder jag skulpturen som spegel?)

Jag vill här bjuda på en bild jag tog av hennes avbild, se ovan! Njut samtidigt av hennes egna ord här nedan. En fantastisk kärleksförklaring.

Igår läste jag min första Alice Munro-novell. Det är ju rentav smärtsamt att inte kunna skriva om den upplevelsen ännu, men den måste nog få diskuteras i cirkelform först, annars förstör jag kanske samtalet lite... Så nu längtar jag till cirkeln som träffas om två veckor! Sedan kan jag lova att det blir något skrivet om det hela. Då har jag dessutom läst lite mer av författaren.

Så här i slutet på alla hjärtans dag funderar jag på vilka sånger om kärlek jag tycker om. Det finns allt några stycken – det är ju ett rätt så populärt ämne hos låtskrivare. Men en som jag återkommer till är John Lennons "Love". För enkelheten och rakheten i både text och melodi. Inga konstigheter, inga krusiduller, inga onödiga metaforer. Bara ärligt. Och så de effektfulla språkliga vändningarna, som speglar. Väldigt vackert.

Love

Love is real, real is love
Love is feeling, feeling love
Love is wanting to be loved 

Love is touch, touch is love
Love is reaching, reaching love
Love is asking to be loved 

Love is you
You and me
Love is knowing
We can be 

Love is free, free is love
Love is living, living love
Love is needing to be loved

Någon succé kan man inte tala om, trots att boken var enkel att tillgå i ipaden som jag har med mig vart jag än går. Det räckte inte. Boken var helt enkelt inte tillräckligt bra... Den gjorde mig inte tillräckligt nyfiken. Upplägget var förutsägbart, det kändes inte spännande att fortsätta läsa även om jag gärna ville veta vad som fanns i resväskan. 

Det handlar alltså om Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann. Mitt första e-boklån. Nu har lånetiden gått ut och jag tänker inte låna om den. Jag tänker att jag kan ju se filmen i stället.

Jag vet inte, det var något med berättarupplägget som dödade min nyfikenhet. Allan snodde en väska och var precis i färd med att öppna den när författaren hoppade 150 år tillbaka i tiden till Allans föräldrars berättelse. Som var ganska intressant, särskilt Allans pappas emigration till Ryssland. Sedan följde Allans barndom, och det var då det började kännas trist. Skulle jag nu behöva läsa om hela hans hundraåriga liv innan jag får veta vad som finns i väskan? Orka!

Så jag är ledsen, BIrgitta, vi kommer inte att kunna diskutera den här boken...