Enkelt uttryckt

Jag vill inte gå så långt som att säga att det är den bästa stunden, men det är en riktigt mysig stund, när min bokcirkel träffas och mina läsvänner börjar diskutera andra böcker som de läst. 

De har läst så mycket, och det skulle jag också vilja ha gjort, och göra, men jag hinner inte, eller har inte ro. (Jag har massor att skylla på men ingenting känns riktigt sant.)

En ungdomsvän överraskade med att, i en facebooktråd, citera en rad ur refrängen i den här låten, vilket fick mig att rota lite i ljudarkivet. Under 1990-talet gick jag och köpte en portastudio – nåja, portabel är väl diskutabelt, men det kallades så – för jag ville veta hur man gjorde när man spelade in musik. Det här är en av låtarna det resulterade i. Jag gjorde allt själv.

Kom nu ihåg att jag inte är någon musiker. Jag tillhör den skaran som mest har spelat och sjungit hemma i köket och haft väldigt roligt.

Och nu var det nästan lika roligt att lyssna på mig själv igen. Även om jag inte sjöng helt rent. Det bjuder jag på.