Enkelt uttryckt

För 200 år sedan ansökte den tyske uppfinnaren Johann Nepomuk Maelzel (1772-1838) om patent för metronomen, "[…] Instrument or Instruments, Machine or Machines, for the Improvement of all Musical Performance […]"

Redan 1817 använde sig Beethoven av metronomiska instruktioner i en komposition. Själv önskade jag mig en metronom i födelsedagspresent, eller var det julklapp, när jag hade börjat bli ganska bra på tvärflöjt. Det måste ha varit ungefär 165 år efter Beethoven, i början av 1980-talet. Jag fick en elektronisk metronom, med en helt statisk (förstås) och torterande volymstark puls – jag älskade den men hatade den för att den var så svår att spela till eftersom den var fullständigt omusikalisk i sin totala avsaknad av känsla – och jag har den fortfarande kvar. Jag minns hur jag kämpade för att få upp ett jämnt högt tempo i Vivialdis flöjtkonsert i C-Dur med hjälp av den. Det gick nog ganska bra, men det var plågsamt.

Men hur ska vi fira det här då? Kan inte någon sätta upp György Ligetis Poème Symphonique för 100 metronomer från 1962? 100 metronomer som slår i olika hastigheter. Vilka flödande ljudliga mönster som ska bildas! Helt fascinerande. Jag lovar att komma på den konserten.

Hur kommer det sig att jag aldrig lyckats pricka in en konsert med The Cure? Har jag försökt för lite? Ja, förmodligen. Jag hoppas jag får chansen någon mer gång i alla fall, även om det nästan gått 30 år sedan jag gillade dem som mest... Att döma av dessa inspelningar så låter de lika bra fortfarande. Och Robert Smith har inte gjort något åt frisyren, som väl är. Han är nästan lite gullig som tjock. Bra är dom hur som helst, oavsett storlek och hår. Musik som gör mig lite lycklig. Ger en fin känsla i magen.

Övning 2: Sortera listorna.

Jag inser först nu att övningarna 2 och 3 är fortsättningar på övning 1. Så jag använder mig helt enkelt av ljuden jag antecknade i den första övningen. Jag sitter i samma kök nu, och lyssnar på samma ljud. Kan lägga till regnet som smattrar mot fönsterrutan.

"Utifrån anar jag avlägsen trafik. Ett lätt ekande, blåsande buller, lite tågstation över det hela. Ibland viner en bil förbi lite tydligare. Här inne i mitt kök ringer ett lätt rytmiskt ljust brus från kylskåp och frys. Då och då träder ett tillfälligt dovare brus fram, från rören i väggarna, när någon i huset spolar vatten. Ibland knarrar golvet av steg från vardagsrummet. Väggklockan tickar tryggt, och när jag skriver knattrar tangentbordet lite diskret. Friktionsljud från min hand som rör sig mot bordet."

Ljuden i listform:

Trafikbuller T O

Brus från kylskåp och frys T O

Spolande vatten i rören M U

Knarrande golv av steg M U

Väggklockans tickande T R

Tangentbordets knattrande M X U

Handens friktionsljud mot bordet M X U

Regnets smattrande N R

 

En gång fick jag ett hjärta av Bodil Malmsten. Hon ritade det. Du kan se det här. Det var på Bokmässan för snart 21 år sedan. Oj vad tiden går. Men hjärtat består.

Nu har jag läst hennes nya dikt Det här är hjärtat. Och nu vill jag så gärna skriva något om den, men jag vet varken hur eller vad. Det är inte det att jag är alldeles tom efteråt, nej tvärtom. Det känns kanske som att det jag skulle vilja säga är det jag precis har läst, och det är ju redan skrivet.

Det här är hjärtat handlar om kärlek och sorg. Smärtan. Förlusten av den människa som är ens mening. Beskrivet på det allra kännbaraste vis. Men säkert ändå inte som det känns egentligen, för det skulle nog Bodil själv säga att det går inte att komma åt i ord.

Men det hon kommer åt när hon skriver, det är mycket mer än vad de flesta som skriver kommer åt. Känslan som finns kvar när orden är glömda. För jag glömmer alltid de flesta ord jag läst. Men några få fastnar ibland.

Jag står på tröskeln till ditt rum

Universum

Vad det är tomt

Följer min tidslinje
Kan inget annat
Jag inte bara äger den
Jag är den

Följer din med fingertoppen
Tänk om den gick att läsa
Varje händelse punkterad
Ditt liv i brailleskrift

Eller ett notsystem
Om du skrevs ned som noter
kunde jag spela upp dig
i mitt huvud

Övning 1: Skriv ner alla ljud du hör.

Det verkar lätt, men... Jag sitter i köket med stängda dörrar och ett fönster på glänt. Det är sent, ljuden är nattliga. Jag lyssnar och hör olika grader och nyanser av brus. Inte jättelätt att särskilja dem.

Utifrån anar jag avlägsen trafik. Ett lätt ekande, blåsande buller, lite tågstation över det hela. Ibland viner en bil förbi lite tydligare. Här inne i mitt kök ringer ett lätt rytmiskt ljust brus från kylskåp och frys. Då och då träder ett tillfälligt dovare brus fram, från rören i väggarna, när någon i huset spolar vatten. Ibland knarrar golvet av steg från vardagsrummet. Väggklockan tickar tryggt, och när jag skriver knattrar tangentbordet lite diskret. Friktionsljud från min hand som rör sig mot bordet.

R. Murray Schafer: Ljudbildning. 100 övningar i konsten att lyssna och skapa ljud

Begreppet soundscape (ofta översatt till det lite tristare ordet ljudlandskap) myntades av den kanadensiske tonsättaren Raymond Murray Schafer som sedan 1960-talet varit mycket engagerad i den tilltagande negativa ljudmiljö vi människor befinner oss i. I sin kamp mot ökade ljudföroreningar och hörselskador har han tagit fram övningar för ökad ljudmedvetenhet och bättre lyssnande hos oss människor. Dessa finns samlade i den utsökta boken Ljudbildning – 100 övningar i konsten att lyssna och skapa ljud (utgiven av Bo Ejeby Förlag, 1996). Den är som en liten samling teoretiska ljudkonstverk i sig!

Nu när jag har köpt boken för tredje gången (den är ju så lätt att ge bort när någon visar sig lite intresserad) så har jag bestämt mig: jag ska verkligen genomföra övningarna på riktigt.

Schafer skriver: "Naturligtvis är det inte meningen att de skall utföras systematiskt från början till slut. De är avsedda att göras då och då efter vad som passar för stunden."

Den instruktionen bryr jag mig inte om. Jag kommer att utföra dem så gott jag kan, i nummerordning, från början till slut. Resultaten kommer jag att redovisa här i min blogg.