Senaste inlägg

Visar inlägg från september 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Minimalistiska dopfuntar och Arvo Pärt

Det måste ha varit precis när Göteborgs Stadsmuseum var i vardande i mitten av 1990-talet som detta ägde rum. Jag jobbade i museibutiken och var därför även ansvarig för att hålla igång musiken i utställningshallen intill. Där visades nydesignad kyrkokonst och konsthantverk. Dopfuntar i betong och nymålade altarskåp. Allt var, som jag minns det, ganska kantigt, minimalistiskt och gick i grått. Utom altarmålningarna som var färgglada. Men en stilren och högtidlig utställning. 

För att hålla stämningen hög i utställningssalen skulle det spelas musik där. Med en liten kassettbandspelare som någon tagit dit, jag tror knappast den hade stereoljud. 

På de hemkopierade kassettbanden fanns den vackraste körmusik jag någonsin hört. Så andäktig, så stämningsfull, och jag njöt något så vansinnigt när jag fick gå omkring i dessa toner som ekade som i ett kyrkorum mellan valven. Jag minns fascinationen över att musiken både lät medeltida och modern samtidigt. Den upplever jag fortfarande.

Musiken var skriven av den nu alldeles nyblivne 80-åringen Arvo Pärt, och ett av verken på kassetten var Te Deum. Det var min första kontakt med den estniske tonsättaren. Och ett av mina ljuvligaste musikminnen.

The Singing Ringing Tree - underbar vindorgel

Hit ska jag åka. Någon gång. Jag vill se och höra den i verkligheten. The Singing Ringing Tree är en tre meter hög virvelformad skulptur som står och sjunger över Burnley i Lancashire, England. Jag bara älskar den.

Vackert piano

Jag är verkligen ingen älskare av pianomusik. Jag tycker instrumentet ofta ger ett hårt och kantigt ljud, inte särskilt behagligt för örat. Men det finns så klart undantag. Dream av John Cage är ett. Lite som Satie fast friare. Dream skrevs till Merce Cunninghams dans. Den skulle jag vilja se.

Taggat med: 

, , ,

Pyttelite mer John Cage

 

Lite mer John Cage (1912-92). Han idéer om ljud och musik var befriande, och känns fortfarande fräscht utmanande. Jag har lust att läsa på lite mer om och av honom, men hinner nog inte det just nu tyvärr. 

På internet hittar man många underbara citat från honom, han verkar ha varit en mästare på att formulera kärnfulla sanningar. Lite som aforismer. Eller reklamslogans. Jag är imponerad av vilket som.

 Jag känner mig faktiskt lite träffad av den här:

“If you develop an ear for sounds that are musical it is like developing an ego. You begin to refuse sounds that are not musical and that way cut yourself off from a good deal of experience.”

Måste även ha med denna klassiker:

“I can't understand why people are frightened of new ideas. I'm frightened of the old ones.” 

Ljudbildning: Övning 3

Övning 3

Övning 3 handlar om att fortsätta sortera ljuden. Jag gjorde det på lösa lappar:

John Cage on music and silence (transcribed)

"When I hear what we call music, it seems to me that someone is talking, and talking about his feelings, or about his ideas of relationships. But when I hear traffic, the sound of traffic, here on 6th Avenue for instance, I don't have the feeling that anyone is talking. I have the feeling that sound is acting, and I love the activity of sound. What it does, is it gets louder and quieter, and it gets higher and lower, and it gets longer and shorter. It does all those things, which I'm completely satisfied with that, I don't need sound to talk to me.

We don't see much difference between time and space. We don't know where one begins and the other stops. So that most of the arts we think of as being in time, and most of the arts we think of as being in space. Marcel Duchamp for instance, began thinking of time, I mean thinking of music, as being not a time art, but a space art. And he made a piece called Sculpture Musicale, which means different sounds coming from different places, and lasting, producing a sculpture which is sonorous and which remains. 

People expect listening to be more than listening, and so sometimes they speak of "inner listening", or "the meaning of sound". When I talk about music it finally comes to people's minds that I'm talking about sound that doesn't mean anything, that is not "inner", but is just "outer". And they say, these people who understand that finally, say, "You mean it's just sounds?", thinking that for something to just be a sound is to be useless, Whereas I love sounds, just as they are, and I have no need for them to be anything more than what they are. I don't want them to be psychological, I don't want a sound to pretend that it's a bucket, or that it's president, or that it's in love with another sound [laughs], I just want it to be a sound. And I'm not so stupid either. There was a German philosopher, who is very well known, Immanuel Kant, and he said there are two things that don't have to mean anything. One is music, and the other is laughter. [Giggles] Don't have to mean anything, that is, in order to give us very deep pleasure. You know that, don't you? [speaks to the cat in his lap].

The sound experience, which I prefer to all others, is the experience of silence. And the silence, almost everywhere in the world now, is traffic.

If you listen to Beethoven or to Mozart, you see that they're always the same, but if you listen to traffic you see it's always different."

Konst