Bruno K. Öijer

Söndagen den 2 november kommer Bruno K. Öijer till Göteborg och jag har just köpt biljetter och känner mig upprymd. Ska gå tillsammans med två vänner. Den ena är införstådd, den andra vet inte vem Bruno är och vill inte heller veta. Hon vill gå dit utan förutfattade meningar.

Det bäddar för en intressant upplevelse på många sätt.

Man kan tycka mycket om Bruno. Det gör jag, jag tycker mycket om Bruno. Eller ja, i alla fall hans hand med orden. Och hans sätt att framföra dem förstås.

Hur beskriver man bäst fenomenet Bruno K. Öijer? Unik? Provocerande? Irriterande? Briljant?