Det självklara som förvillelse
Ända sedan jag skrev här att jag vill skriva självklarheter har jag gått och funderat på om det verkligen var så jag menade. Och nej, inte riktigt så. Vad jag borde ha skrivit var att jag vill att det jag skriver låter som självklarheter, utan att nödvändigtvis vara det. Förvillelsen kan gärna få vara själva nerven. Så!
Föregående inlägg: Min signaturmelodi
Nästa inlägg: Jag låtsas att jag saknar kärlek
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar