1957 gav Gunnar Björling bort ett exemplar av Du jord du dag, en samlingsvolym med dikter som han själv valt ut från sina tidigare böcker. Mottagaren fick en enkel men personlig dedikation, skriven med en halvrisig bläckpenna. Nu, 57 år senare, har detta exemplar hamnat i mina händer, och det är jag som får äran att sprätta upp sidorna i boken. 

Det känns speciellt att denna bok har gått från Gunnar Björlings händer till mina. 

Du jord du dag
på jord en dag

Det är nuet som räknas, det vackra vemodiga ögonblicket, så är det i Björlings texter. Livet, tiden, döden, det oundvikliga, det kan vi inte rå på, men vi kan välja att uppleva våra dagar i nuet.

Jag skriver inte litteratur, jag söker mitt ansikte och fingrarna.
Jag kom som skuggan av min mödas glädje,
jag kom som längtan till den stora livsdikten
och jag bar min dikt
som en livsdag sönderbruten,
som en livets dag som flöt i nya former, rik och gjord helbrägda,
som ett sorl av dagarna tillsammantagna,
av mänskorna, jag lever med.

Jag gjorde en silverring. Att bära som en påminnelse om orden och nuet, och som en skål till poeten.

silverring