Låt mig, i denna bloggs premiärinlägg, berätta om en utsökt liten samling som verkligen manifesterar det enkla uttrycket. Haiku och kamon (Pontes, 2004) presenterar gamla japanska haikudikter i kombination med gamla japanska kamonbilder. Det fungerar fantastiskt fint trots att de två konstnärliga riktningarna inte har någon som helst koppling till varandra egentligen. Kamonbilden är ett familjevapen, enligt vad jag förstår. Men denna text- och bildkombination matchar varandra. Det avancerat avskalade idealet finns i båda.