Lyrikvännnen


Bredvid mig i soffan ligger senaste numret av Lyrikvännen. En tidskrift som borde få mer av min tid. Det skulle jag må bra av. Temat i detta nummer är tystnad, och jag känner mig lite tagen, rentav lycklig, av ett par texter jag just läst. Henrika Ringbom, en finlandssvensk författare och översättare som jag inte känner till sedan tidigare, har skrivit om sitt förhållande till begreppet tystnad. Jag tycker mycket om hennes artikel, kanske därför att hon har en del referensramar som jag kan relatera till. Hon inleder med en kul beskrivning av hur hon och en kompis brukade leka Simon & Garfunkel och stå uppställda bakom varandra som på Bridge Over Troubled Water-omslaget när de sjöng. Men det är förstås låten The Sound Of Silence hon ska skriva om egentligen, dess betydelse för hennes egna tankar om tystnad. Hon tar sig tid att göra en liten genomgång av låttextens olika delar, och citerar även Paul Simon som får erkänna att låten mest handlar om hans möte med mörkret och tystnaden i badrummet där han brukade sitta och spela gitarr, den är inte mycket djupare menad än så. För Henrika Ringbom däremot har låtens text spelat en roll i livets olika skeden. Som för så många andra.
Jag har inte för avsikt att referera hela Henrika Ringboms text, som rymmer både en inre och en yttre resa. Den senare till Japan. Jag bara älskar att hon låter Basho avsluta med sin dikt:

Den gamla dammen
En groda hoppar i
Ljudet av vatten

Och ljudet av tystnad.

Henrika Ringbom har också översatt en dikt som fick mina tankar att gå lite långsammare en stund. En japansk författare och poet, Shizue Ogawa, som jag inte heller har hört talas om förut, har skrivit dikten

Skulle jag kunna bli en form som jag tycker om?

Molnet
tittade
ner
tungt av tankar.
Hon frågade,
"Kan jag falla
i dina armar?"

"Hör du till en familj, ett land?"
frågade jag.
Molnet funderade då på landet hon fötts i,
bredde ut sig och slappnade av i mina armar
och blev mjukt och vitt.
Hon viskade,
"Skulle jag kunna bli en form som jag tycker om?"

Jag släppte molnet fritt,
och då
antog hon formen av
en fisk, ett skepp
och upplöste sig,
jag letade efter spår av hennes vind
med mina händer höjda.