Nuförtiden lyssnar jag på musik på ett helt annat sätt än förr. Lite i förbifarten, lite i nostalgisyfte. Jag saknar hur jag levde förr, i musiken. Jag levde i musiken. I musiken. Musiken öppnade en värld som jag klev in i, en drömvärld, vacker och vemodig, verklighetsfrånvänd. Det låter som jag beskriver en drog, och liknelsen är inte så tokig. Förutom att musiken inte bryter ner en. Den stärker. 

Där var jag i en massa år.

När jag nu lyssnar på någon gammal låt med exempelvis Radiohead eller R.E.M. så kommer känslan tillbaka, men bara för ett kort ögonblick. Jag skulle vilja stanna där.