Enkelt uttryckt

Idag fick jag en vernissageinbjudan från Corinne Ericson, en "gammal bekant" (nåja, vi var allt mer som vänner än bekanta) som jag glädjande nog återfått kontakten med. Det är väldigt roligt. För över 20 år sedan jobbade vi tillsammans på Göteborgs historiska museum (numera Göteborgs Stadsmuseum). Idag är hon konstnär och jag ser mycket fram emot att se hennes verk på riktigt. Nu bjuder hon in till en fotoutställning, och tyvärr tvivlar jag på mina möjligheter att se den eftersom jag inte bor i Stockholm. Hon har fotograferat massor av älgpass i Jämtland under många års tid, och nu visar hon bilderna. På Corinnes hemsida kan man se några smakprov. Vemodiga, vackra och talande foton. Ni som har möjlighet, besök Galleri Argo i Stockholm någon gång mellan 24 april och 25 maj. Och glöm inte att berätta för mig sedan!

Någon gång på 1990-talet trädde Henri Cartier-Bressons fotografier in i mitt medvetande. Var det därför jag skaffade systemkameran och framkallningsapparaten? Jag minns inte i vilken ordning det hände. Det spelar ingen roll. Det är hur som helst ett faktum att jag lyckats se flera utställningar med hans bilder – på bland annat Hasselblad Center i Göteborg, på National Portrait Gallery i London och senast på Fotografiska i Stockholm. 

Varje gång har jag blivit lika fascinerad och inspirerad. Han hade en speciell förmåga att se mönster i omgivningen, hitta samband och fånga ögonblick av speglingar. Det sistnämnda låter kryptiskt kanske, och jag ska återkomma till det i ett annat inlägg. 

Jag är verkligen ingen expert på fotografi eller fotokonst, jag är bara en sådan som tycker om att titta på dels historiska bilder, dels bilder som ger nya perspektiv och som uppmuntrar till nya sätt att se på omvärlden. Från Cartier-Bresson får man båda. Jag inte för avsikt att leverera någon som helst analys av Cartier-Bressons foton, däremot vill jag gärna bidra till att sprida kännedom om hans fotografier.

Här kommer några bilder med trappor. Cartier-Bresson verkar ha varit väldigt förtjust i arkitektoniska nivåskillnader, i synnerhet trappor som bildar olika mönster och kombinationer. Det statiska i kombination med rörelsen, symmetrier och asymmetrier, ljus och skuggor... Visst är det vackert, så som han framställer det?

För nästan två år sedan såg jag en fantastisk fotoutställning på Fotografiska i Stockholm. Den kinesiske konstnären Liu Bolin gästade med sin utställning The Invisible man. Han som först låter måla in sig i bakgrunden och sedan fotograferas. Ett tydligt statement från någon som kommer från ett land där man helst inte ska sticka ut från mängden.

Det var svårt att titta sig mätt på bilderna, och jag hade gärna tagit med mig dem hem. Därför blev jag ganska besviken över att museet inte ännu hade fått utställningsboken. Och när jag var där vid ett senare tillfälle var den slut. Typsikt.

Men för några veckor sedan när jag besökte Fotografiska för att titta på Cartier-Bresson-utställningen (återkommer till den så småningom!) hittade jag till min glädje en liten bok om Liu Bolins fotokonst. Yippie!

Titta på omslaget här ovan – ser du att han sitter där i salongen? Photoshopat tänker du kanske, men icke! Han är handmålad för att se ut som bakgrunden, därefter fotograferad.

Här är några bilder ur boken:

I mitt lilla blogginlägg från när jag besökte utställningen finns fler bilder, om du är mer nyfiken.

I samband med utställningen på Fotografiska och Liu Bolins besök i Stockholm lät han måla in sig i Sergels Torg. Proceduren tog visst ungefär tre timmar. I mer komplicerade miljöer kan det ta uppåt en arbetsdag att genomföra målning och fotografering.