Enkelt uttryckt

En liten utmaning för mig själv, kan vi kanske kalla det. Jag har beslutat mig för att skriva (minst) en haiku om dagen under 2019. Jag inledde redan den 29 december, så att det inte skulle bli alltför chockartat den 1 januari. Därför har jag nu redan hunnit producera nio haikudikter och en haibun. 

Jag har även beslutat mig för att inte bestraffa mig själv om en dikt uteblir någon dag. Syftet är inte att orsaka mig mer stress. Syftet är att hålla haikublicken öppen, och att, som en slags bieffekt, att skriva många haikuer.

Man kan skriva vad som helst och hur som helst. Jag vet! Men det är väldigt svårt att föreställa sig vad som helst och framför allt hur. Man kan behöva se exempel på det för att förstå vad det kan vara. Jag var nyss med om en sådan inspirerande upplevelse.

I kväll kunde min son inte sova. Jag tipsade om att han kunde läsa något (för att få annat att tänka på än att han inte kan sova). Då beklagade han sig över att han inte hade någon bok med skräckhistorier att läsa. Jag letade i huvudet igenom mina bokhyllor efter litteratur som skulle kunna vara gångbar hos en elvaåring. Jag kom på en: Kronoper & famer av Julio Cortázar. En söt liten svart bok som samlar små absurda prosastycken, bland annat ett antal instruktioner och ett antal beskrivningar av besynnerliga sysselsättningar. Jag minns att jag älskade den här boken när jag hade köpt den någon gång på 1990-talet, sedan har jag inte glömt den men heller inte läst i den särskilt ofta.

Nu läste jag två instruktioner högt för sonen: Instruktion i att sjunga (se nedan) och Instruktion i att gråta, som jag inte kunde läsa utan att skratta. Därefter lämnade jag hans rum och han skulle själv läsa Instruktion i att gå uppför en trappa. Jag önskade att jag hade fått ta med mig boken... Jag kände mig så upprymd! Julio Cortázar var en mästare i hysteriskt roliga och absurda berättelser, och den där känslan av att man faktiskt kan skriva vad som helst hade åter tittat fram medan jag läste de två texterna. En fantastisk känsla!

Som tur var kom min son ut med boken efter en stund. Han var väl lite lagom imponerad, tyckte att texterna var småroliga. Själv kastade jag mig över boken. Fortsatte att bläddra i den underbara Instruktionshandboken och hittade där Instruktion i att dra upp klockan. På uppslaget innan hade Cortázar levererat uppvärmningen Inledning till instruktion i att dra upp klockan. (Inledningen är dubbelt så lång som själva instruktionen. Bara en sådan sak.)

Jag hade en kort Cortázar-period på nittiotalet. Läste, förutom Kronoper & famer, den tjocka boken Hoppa hage, som man kunde läsa på två olika sätt. Jag har bara läst den på ett sätt än. Men i stället för att nu fortsätta fördjupa mig i Cortázars böcker och exempelvis läsa Hoppa hage på det andra sättet så är det kanske i stället dags att plocka fram den egna kreativiteten? Nu när jag har sett att man kan skriva vad som helst och hur som helst...