Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Silver

Tillbaka till bloggens startsida

Tralala på silver – min första armring

Nu har min andra termin med silversmide börjat och det blir roligare hela tiden. Jag längtar till den där slöjdsalen varje måndag. Den här terminen inleder jag med att göra ett par armringar. Med text på. Jag gillar ju ord. Och det är kul men svårt att stansa. Tänkte att jag skulle bli bra på det.

Silverdamm

För att inte vara alltför pretto eller hamna i carpe diem-träsket direkt så valde jag att skriva "Tra la la" runt armringen. Det kändes och känns fortfarande helt rätt. Det är glatt och muntert och lite roligt. Mer originellt än carpe diem. Jag kommer nog dit tids nog – vänta bara tills nästa är klar!

Armring tralala 

Stansningen var svår, det är svårt att se exakt vart punsen siktar, men att bokstäverna hoppar lite upp och ner ser ut som en melodi, så det gör inget.

Armring i silver tralala

Mammas hjärta

Vilken mamma kallar inte sitt barn för "mammas hjärta"? Nu har jag smidit mitt hjärta i silver. Efter bara två gånger på silversmideskursen har jag åstadkommit detta! Hjärtat med mina söners initialer, en på var sida. A och Z. A:et hade jag problem med och fick slå om flera gånger, därför ser det lite darrigt ut. Jag är dock nöjd med att ha slagit bokstaven på exakt samma ställe alla gångerna. Det var inte helt lätt att pricka rätt.

Hjärtat ska jag sätta fast på ett berlockarmband.

Vi är bara tre nybörjare på kursen. De övriga var redan igång med olika projekt när kursen startade. Toppenbra för oss som är nya, vi får mycket tid av ledaren om vi behöver, och de andra kursdeltagarna är också hjälpsamma. 

En av dem berättade att hon hållit på med silversmidet i flera år och att hon tyckte det var fantastiskt roligt. Jag, som redan innan kursen startade gick och drömde om en egen verkstad där jag skulle kunna tillbringa varje ledig stund, frågade henne om hon hållit sig till att göra detta bara en kväll i veckan.

– Ja, sa hon, det är lagom, det finns ju så mycket annat i livet som man också vill hinna med.

Det har jag tänkt många gånger på, att hon sa så. Jag blir alltid så manisk när jag hittar ett nytt intresse. Jag vill lägga ner allt fritid jag har på det nya. Så är det alltid. Det får också alltid till följd att jag blir ganska stressad. Helst vill jag ju göra allt samtidigt, hela tiden. (Jag skrev om detta för ett tag sedan, klicka här!)

Men det går ju inte. Mycket bättre då att pyssla med många saker, fast bara litegrann, om jag har tidsbrist. Varför ha så bråttom med att lära mig allt direkt? Silversmide en kväll i veckan är kanske alldeles lagom. 

Konst