Enkelt uttryckt

Hur många gånger har man inte hört en musiker, författare eller konstnär beskrivas som någon som "rör sig obehindrat" mellan olika genrer eller konstnärliga stilar, som någon som "befinner sig i gränslandet" mellan olika fält som om det vore något eftersträvansvärt.

Är det inte alltför lätt att skyla över svagheter där i gränslandet? 

Tänk om vederbörande i stället skulle behärska en konstform, en genre eller stil till fulländning? Vara någon som håller sig inom gränserna – och gör det bra! Kanske till och med utvecklar något nytt där innanför rådande estetiska ramar? Vore inte det en bedrift värd att beundra?! Den vore ju möjlig att bedöma, om inte annat.

Men nej, idag ska man helst "bryta ny mark", göra sin egen grej, och det kan ju vara lite hur som helst. Allt är tillåtet och omöjligt att bedöma som bra eller dåligt. Det finns inga estetiska ideal, inga regler att följa eller bryta mot, allt är lika rätt, ingen har fel.

Jo vänta, det finns visst en regel: vad man än gör så ska det vara tillgängligt. För alla. Ingenting får vara svårt och ingen får känna sig kränkt. Allt är tillåtet så länge det är PK.

Det är inte så spännande.

En bra bild hjälper oss att se. Att se mer. Ur en ny vinkel, ett överraskande perspektiv. Ett bra foto får oss att se något annat, utöver det uppenbara. Sådana bilder vill jag ta. Jag vill hitta de där lite märkvärdiga utsnitten av verkligheten. Det ställer höga krav på mitt öga, och jag klarar inte riktigt att leva upp till mina egna krav ännu. Men jag försöker. Skam den som ger sig. Jag tränar och ska bli bättre!

Min ambition är att efterbehandla bilderna så lite som möjligt. Collageteknik, retuschering eller annat som förfalskar innehållet i bilden är uteslutet, och det beror inte bara på att jag inte vet hur man gör sådant. Jag vill hitta bilden i verkligheten. Jag tillåter mig dock att vid behov räta upp sneda bilder och att beskära med måtta. 

Samtidigt som jag håller "verkligheten" som ideal så vill jag gärna förstärka upplevelsen av det utsnitt som jag har fångat. Intensifiera färger, öka eller minska kontrasten, till exempel. Det beror kanske på min önskan att förmedla den estetiska upplevelsen som jag själv hade när jag tog bilden.

Här till exempel, råkade jag passera förbi utsikten över tre toppar. Oemotståndligt motiv!

Formerna är uppenbara redan så här. Samtidigt förstärks poängen med bilden enormt om man låter topparna bilda silhuetter i stället. Det blir svårare att avgöra avståndet mellan granarna och kyrktornet, och det är en önskad effekt. En svartvit bild med för mycket trycksvärta (vi låtsas att vi ser den i morgontidningen) är ganska charmig.

Jag vet inte vilken jag gillar bäst. Båda har sina poänger.