Det är lite smärtsamt att reflektera kring min egen yrkesmässiga bana samtidigt som jag lyssnar på Portishead. Detta briljanta band startades nämligen inom ramen för en arbetsmarknadsåtgärd i början av 1990-talet. 

Själv ansökte jag i slutet av samma millennium om starta eget-bidrag för att komma igång som frilansjournalist. Hur "lagom" får man egentligen lov att vara utan att riskera straffpåföljd? Jag borde ju ha varit djärv och satsat på författardrömmen direkt. Då hade jag kanske varit en svensk Siri Hustvedt vid det här laget. 

I stället hamnade jag på yrkesmässiga villovägar och ligger nu nästan 20 år efter. Men än vägrar jag att tänka på alternativet som en missad bal på slottet. Jag tror fortfarande att jag kan hinna dit. Låt mig få tro det!


Det gick bra för Portishead som starta eget-projekt.