Det är fängslande att läsa på gravstenar och fantisera om personerna och deras liv. Jag gillar när det är svårt att lista ut släktskapen mellan namngivna personer på en sten. Sådant kan sysselsätta mig en bra stund. Jag undrar också över egenheten att förkorta förnamn på gravstenarna. Det verkar inte förekomma nuförtiden vad jag har sett, men för hundra år sedan var det inte ovanligt, och det förekom fortfarande under 1900-talets andra hälft.

 

Vad var skälet? Platsbrist på stenen? Njäe, tror inte det. På många ser det inte trångt ut alls. Kanske var det en kostnadsfråga? Stenhuggaren tog kanske betalt per bokstav? Ibland finns fler namn inristade på samma sten utan förkortningar, men de kanske ristades in senare då ekonomin var bättre?
Jag har aldrig sett kvinnonamn förkortas, så där verkar det finnas en principskillnad. Man kan kanske tänka sig en idé om att mannen är sitt efternamn, medan kvinnan är sitt förnamn. Hennes efternamn bestämdes ju av mannens i familjen efternamn.
Det kanske ansågs fint att förkorta sina namn? Vissa förkortningar känns dock som onödigt komprimerade. In absurdum, liksom. Nästan som att man inte vill kunna bli identifierad.

L. B:son Ek