"Vad är det där för nåt? Jag har läst det men fattade ingenting; 'ett. spiral. spolande sträng' – vad betyder det? Det är ju bara konstigt," gnäller sonen när han ser att jag försöker ta en bild på skylten som hänger i spårvagnens fönster. Men han är bara tio år och har ännu inte upptäckt befrielsen med poesi. Han vet inte hur ord fritt kan komponeras för att skapa nya tankespår eller känslorum. Jag hoppas han upptäcker sådant så småningom. Hans mor tillhör i alla fall dem som uppskattar att Västtrafik bedriver poesikampanjer på Göteborgs bussar och spårvagnar med jämna mellanrum.