Senaste inlägg

Visar inlägg taggade med Hasselblad Center

Tillbaka till bloggens startsida

Vivian Maiers perspektiv


För några månader sedan såg jag dokumentärfilmen (se trailer här ovan) om den amerikanska fotografen Vivian Maier (1926-2009) som under flera decennier dokumenterade sin omgivning i framför allt New York och Chicago. 
Det var en fascinerande berättelse om en enstörig kvinna som försörjde sig som barnflicka, men som ägnade sig passionerat åt att fotografera. Hon visade aldrig sina bilder för någon. Samlingen på hundratusen (!) negativ uppdagades när hennes hyrda magasin auktionerades ut på grund av obetalda hyror ett par år före hennes död. Det var för väl att de kom i händerna på någon som insåg att dessa bilder var enastående.
Idag fick jag se hennes fotografi, då Hasselblad Center i Göteborg visar en ganska stor utställning med hennes bilder. Jag är så glad att jag inte missade denna utställning! Bilderna var bättre än jag kom ihåg från filmen.
Vivian Maier betraktas som en gatufotograf. Hon verkar ha tyckt om att avbilda ögonblick ur människors liv, och ofta lyckades hon fånga hastiga känslouttryck. Det kan kännas som att man får en bild av hela människan genom hennes ögonblicksbild. Det är speciellt.
Hon var också en fena på att hitta mönster. Det kunde vara i arkitekturen, eller i en folksamling, eller i vad som helst. Här påminner hon lite om min favorit Henri Cartier-Bresson, faktiskt.
Jag gillar hennes porträtt av barn. Hon fångar deras utsatthet, sårbarhet, deras beroende av vuxna. Jag är kanske lite extra blödig när det gäller just detta tema, jag blir väldigt berörd.

flicka

Det var svårt att fotografera av fotona på utställningen, eftersom de var satta bakom glas. Tyvärr var nästa bild helt omöjlig att ta utan att få med speglingen i glaset, men det kan inte hjälpas. Jag måste visa den ändå. Detta var ett av hennes gråtande barn, och det får mig nästan att gråta också.

pojke

Många gånger kan man undra hur hon lyckades ta så närgångna bilder på människor hon inte kände. I dokumentärfilmen tog de upp det, och fördelen med att använda en kamera som hon höll i maghöjd och såg in i sökaren uppifrån. Hon kunde ju stå och se ut som att hon grejade med något hon höll i händerna, och folk runt omkring förstod säkert inte alltid att hon fotograferade.

En annan mycket intressant kategori av hennes foton är självporträtten. Hon använde speglar av alla de slag - övervakningsspegel, fönsterspegling, skuggor och så vidare. Hon ser nästan alltid allvarlig ut. 

 självporträtt

Men här ler hon lite grann.

Självporträtt 2

Cartier-Bressons trappor

Någon gång på 1990-talet trädde Henri Cartier-Bressons fotografier in i mitt medvetande. Var det därför jag skaffade systemkameran och framkallningsapparaten? Jag minns inte i vilken ordning det hände. Det spelar ingen roll. Det är hur som helst ett faktum att jag lyckats se flera utställningar med hans bilder – på bland annat Hasselblad Center i Göteborg, på National Portrait Gallery i London och senast på Fotografiska i Stockholm. 

Varje gång har jag blivit lika fascinerad och inspirerad. Han hade en speciell förmåga att se mönster i omgivningen, hitta samband och fånga ögonblick av speglingar. Det sistnämnda låter kryptiskt kanske, och jag ska återkomma till det i ett annat inlägg. 

Jag är verkligen ingen expert på fotografi eller fotokonst, jag är bara en sådan som tycker om att titta på dels historiska bilder, dels bilder som ger nya perspektiv och som uppmuntrar till nya sätt att se på omvärlden. Från Cartier-Bresson får man båda. Jag inte för avsikt att leverera någon som helst analys av Cartier-Bressons foton, däremot vill jag gärna bidra till att sprida kännedom om hans fotografier.

Här kommer några bilder med trappor. Cartier-Bresson verkar ha varit väldigt förtjust i arkitektoniska nivåskillnader, i synnerhet trappor som bildar olika mönster och kombinationer. Det statiska i kombination med rörelsen, symmetrier och asymmetrier, ljus och skuggor... Visst är det vackert, så som han framställer det?

Konst