Någon succé kan man inte tala om, trots att boken var enkel att tillgå i ipaden som jag har med mig vart jag än går. Det räckte inte. Boken var helt enkelt inte tillräckligt bra... Den gjorde mig inte tillräckligt nyfiken. Upplägget var förutsägbart, det kändes inte spännande att fortsätta läsa även om jag gärna ville veta vad som fanns i resväskan. 

Det handlar alltså om Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann. Mitt första e-boklån. Nu har lånetiden gått ut och jag tänker inte låna om den. Jag tänker att jag kan ju se filmen i stället.

Jag vet inte, det var något med berättarupplägget som dödade min nyfikenhet. Allan snodde en väska och var precis i färd med att öppna den när författaren hoppade 150 år tillbaka i tiden till Allans föräldrars berättelse. Som var ganska intressant, särskilt Allans pappas emigration till Ryssland. Sedan följde Allans barndom, och det var då det började kännas trist. Skulle jag nu behöva läsa om hela hans hundraåriga liv innan jag får veta vad som finns i väskan? Orka!

Så jag är ledsen, BIrgitta, vi kommer inte att kunna diskutera den här boken...