Enkelt uttryckt

Nya romaner av Marie Hermanson och Siri Hustvedt samtidigt, vilken dröm! Den karamellen kommer jag att suga på länge, länge, så långsamt som jag läser. Dessutom uppläsning (eller kanske "show" snarare) av Bruno K. Öijer att se fram emot i november. Men en sak i taget. Om en vecka öppnar Bokmässan.

När jag tänker tillbaka på de böcker jag läst de senaste åren så är det en som sticker ut, en som jag minns allra tydligast: Himmelsdalen av Marie Hermanson. Alla som läst något av henne vet vilken mästare hon är på att långsamt bygga upp en obehaglig känsla, en historia där plågsam olust och till slut inre panik dominerar. Man vill bara ta sig ut därifrån, men det går inte! 

Jag läser varken deckare eller rysare, de lockar mig inte. Har försökt några gånger men snabbt tappat intresset. Ofta är de ju språkligt sett så uselt skrivna att de är svåra att läsa av den anledningen... Marie Hermansons böcker däremot – för mig är de skräcklitteratur av högsta klass! Välskrivna och raffinerade.

Så glad jag blir när jag läser att det snart, i slutet av sommaren, kommer ut en ny bok av henne. Skymningslandet heter den visst, och oj vad den verkar lovande. Nu längtar jag.