Senaste inlägg

Visar inlägg taggade med silversmide

Tillbaka till bloggens startsida

Tiden är en fjäril

Min andra armring är färdig. Den har bland annat stroferna "Livet är en dag" och "Tiden är en fjäril". Hämtat från en egen text som jag fortfarande jobbar på. Här är den första delen, som jag tror är klar, plus en bild på silvret:


Livet är en dag

Tiden är en fjäril


Natten är en rymd

Rädslan är en håv

Silverarmringar

Tralala på silver – min första armring

Nu har min andra termin med silversmide börjat och det blir roligare hela tiden. Jag längtar till den där slöjdsalen varje måndag. Den här terminen inleder jag med att göra ett par armringar. Med text på. Jag gillar ju ord. Och det är kul men svårt att stansa. Tänkte att jag skulle bli bra på det.

Silverdamm

För att inte vara alltför pretto eller hamna i carpe diem-träsket direkt så valde jag att skriva "Tra la la" runt armringen. Det kändes och känns fortfarande helt rätt. Det är glatt och muntert och lite roligt. Mer originellt än carpe diem. Jag kommer nog dit tids nog – vänta bara tills nästa är klar!

Armring tralala 

Stansningen var svår, det är svårt att se exakt vart punsen siktar, men att bokstäverna hoppar lite upp och ner ser ut som en melodi, så det gör inget.

Armring i silver tralala

Från poetens händer till mina

1957 gav Gunnar Björling bort ett exemplar av Du jord du dag, en samlingsvolym med dikter som han själv valt ut från sina tidigare böcker. Mottagaren fick en enkel men personlig dedikation, skriven med en halvrisig bläckpenna. Nu, 57 år senare, har detta exemplar hamnat i mina händer, och det är jag som får äran att sprätta upp sidorna i boken. 

Det känns speciellt att denna bok har gått från Gunnar Björlings händer till mina. 

Du jord du dag
på jord en dag

Det är nuet som räknas, det vackra vemodiga ögonblicket, så är det i Björlings texter. Livet, tiden, döden, det oundvikliga, det kan vi inte rå på, men vi kan välja att uppleva våra dagar i nuet.

Jag skriver inte litteratur, jag söker mitt ansikte och fingrarna.
Jag kom som skuggan av min mödas glädje,
jag kom som längtan till den stora livsdikten
och jag bar min dikt
som en livsdag sönderbruten,
som en livets dag som flöt i nya former, rik och gjord helbrägda,
som ett sorl av dagarna tillsammantagna,
av mänskorna, jag lever med.

Jag gjorde en silverring. Att bära som en påminnelse om orden och nuet, och som en skål till poeten.

silverring

Mammas hjärta

Vilken mamma kallar inte sitt barn för "mammas hjärta"? Nu har jag smidit mitt hjärta i silver. Efter bara två gånger på silversmideskursen har jag åstadkommit detta! Hjärtat med mina söners initialer, en på var sida. A och Z. A:et hade jag problem med och fick slå om flera gånger, därför ser det lite darrigt ut. Jag är dock nöjd med att ha slagit bokstaven på exakt samma ställe alla gångerna. Det var inte helt lätt att pricka rätt.

Hjärtat ska jag sätta fast på ett berlockarmband.

Vi är bara tre nybörjare på kursen. De övriga var redan igång med olika projekt när kursen startade. Toppenbra för oss som är nya, vi får mycket tid av ledaren om vi behöver, och de andra kursdeltagarna är också hjälpsamma. 

En av dem berättade att hon hållit på med silversmidet i flera år och att hon tyckte det var fantastiskt roligt. Jag, som redan innan kursen startade gick och drömde om en egen verkstad där jag skulle kunna tillbringa varje ledig stund, frågade henne om hon hållit sig till att göra detta bara en kväll i veckan.

– Ja, sa hon, det är lagom, det finns ju så mycket annat i livet som man också vill hinna med.

Det har jag tänkt många gånger på, att hon sa så. Jag blir alltid så manisk när jag hittar ett nytt intresse. Jag vill lägga ner allt fritid jag har på det nya. Så är det alltid. Det får också alltid till följd att jag blir ganska stressad. Helst vill jag ju göra allt samtidigt, hela tiden. (Jag skrev om detta för ett tag sedan, klicka här!)

Men det går ju inte. Mycket bättre då att pyssla med många saker, fast bara litegrann, om jag har tidsbrist. Varför ha så bråttom med att lära mig allt direkt? Silversmide en kväll i veckan är kanske alldeles lagom. 

Konst