Enkelt uttryckt

Det är lite smärtsamt att reflektera kring min egen yrkesmässiga bana samtidigt som jag lyssnar på Portishead. Detta briljanta band startades nämligen inom ramen för en arbetsmarknadsåtgärd i början av 1990-talet. 

Själv ansökte jag i slutet av samma millennium om starta eget-bidrag för att komma igång som frilansjournalist. Hur "lagom" får man egentligen lov att vara utan att riskera straffpåföljd? Jag borde ju ha varit djärv och satsat på författardrömmen direkt. Då hade jag kanske varit en svensk Siri Hustvedt vid det här laget. 

I stället hamnade jag på yrkesmässiga villovägar och ligger nu nästan 20 år efter. Men än vägrar jag att tänka på alternativet som en missad bal på slottet. Jag tror fortfarande att jag kan hinna dit. Låt mig få tro det!

Det gick bra för Portishead som starta eget-projekt.

Nya romaner av Marie Hermanson och Siri Hustvedt samtidigt, vilken dröm! Den karamellen kommer jag att suga på länge, länge, så långsamt som jag läser. Dessutom uppläsning (eller kanske "show" snarare) av Bruno K. Öijer att se fram emot i november. Men en sak i taget. Om en vecka öppnar Bokmässan.

Hur lång tid kan det ta innan Siri Hustvedts nya roman kommer ut på svenska? Borde det inte gå ganska fort? Jag blev helt upprymd av tanken på att få kliva in i hennes ordvärld igen. (The Blazing World heter boken, passande nog!) Jag antar att det är Norstedts och översättaren Ulla Roseen man ska hoppas på?!

Nu kan det ju tyckas orealistiskt att sukta efter en bok att läsa när jag redan nu har svårt att få någonting läst. De stunder niomånaders Alexander sover på dagtid hinner jag inte, det är alltid annat som står före i kön. Tvätta håret, laga mat eller liknande. Att läsa i min långsamma takt skulle för övrigt inte vara meningsfullt dessa korta stunder. Jag måste försöka använda min kvällstid bättre! Det är så lätt att fastna i soffan när man väl satt sig där, lite lagom inklämd mellan facebook och tv:n.

Tur att jag har bokcirkeln. Jag är så glad över mina mysiga läskompisar som ägnar sig åt att läsa långsamt tillsammans med mig. Vi har tidigare läst noveller av olika nobelpristagare, nu läser vi novellsamlingen Nära hem av senaste nobelpristagaren Alice Munro. Jag har ett bra tag nu känt lust att skriva här i bloggen om hur jag upplever Munros noveller, men jag har inte kommit till skott med det heller. Har inte riktigt känt att jag haft tid till tillräcklig fokus. Jag har en del att säga, men det får kanske vänta tills efter vår nästa cirkelträff. Den är nästa vecka.