Visar inlägg taggade med skrivande

Tillbaka till bloggens startsida

Läsandet, lyssnandet

Läser Kristian Lundbergs bok om skrivande och lyssnar samtidigt på John Cages musik om ljud. För mig hör de ihop. Fria flöden. Allt är öppet och till förfogande. Att förfoga över. Orden, ljuden, texten, musiken. Det blir vad du vill göra det till. Läsandet, lyssnandet. Skrivandet. Skriv, skriv, skriv. Lyssna, flöda med, låt det flöda, där vill jag vara, i flödet, i flowet. Jag vill befria mig från den här boken så att jag kan skriva igen, men den håller mig kvar, och jag vill helst inte läsa ut den, jag trivs i den. Jag stannar där några kvällar till. Hur ofta njuter jag så här av en bok? Och tonerna.

Kristian Lundberg: Jag rör mig mot en nollpunkt där allt är du

Skriva självklarheter

Jag jobbar på med mitt skrivande, och återkommer gärna till Bodil Malmstens skrivregler. "Det skrivna ska se självskrivet ut. Syns det att det är skrivet är det dåligt. Det får inte märkas att det är ett mästerverk." Jag ser detta som en mycket inspirerande grundregel.

Det är självklarheter jag vill skriva. Helst förstås sådana som ingen tidigare fångat. Och jag vill skriva dem så enkelt och självklart att de ger upphov till ett "Precis så!" hos den som läser. I det här fallet hos mig, eftersom ingen annan läser det jag skriver. Men det räcker, än så länge.

Bodil och jag – del 1

"Vi kan inte skriva av verkligheten, det kommer inte att bli likt."

Hon har så rätt och hon säger det så bra – allt! Eller skriver, rättare sagt, det är det hon gör. Skriver. Och jag läser. Boken som Bodil Malmsten skrivit för att beskriva sin skrivprocess, och den är svinbra. Som väntat, jag hade verkligen inte väntat mig annat, men den är faktiskt ändå bättre än väntat. Jag hade svårt att föreställa mig en bok om konsten att skriva skriven av Bodil Malmsten. Jag kunde inte göra mig en bild av hur det skulle kunna bli. Jag kunde bara se framför mig en traditionell lärobok, och jag visste att Bodil skulle leverera mera än så, vilket hon gjort och hon överträffar alla mina förväntningar som jag inte kunnat formulera.

Jag vet inte riktigt när min och Bodil Malmstens relation inleddes. Jag bodde fortfarande "hemma", så mycket vet jag. Det var åttiotal och jag hörde henne sommarprata på radion. Med tanke på att jag spelade in hennes sommarprat på kassettband så måste jag ha varit intresserad redan innan hon sommarpratade i radion. Men det är programmet jag minns som inledning. Ett slags förspel. Hon spelade musik av Tom Waits och läste upp sin fenomenala dikt om moster Lillie som dött, jag kan fortfarande höra i mitt huvud hur hon läser den, jag minns rytmen och betoningen i varje ord, ackompanjerad av kontrabas. Jag lyssnade på uppläsningen många gånger. Jag har många gånger önskat att jag fortfarande hade inspelningen kvar. Men det har jag väl på sätt och vis, inuti mitt huvud.

Jag köpte Paddan & branden hos någon av de två bokhandlarna som inte längre finns kvar i Örnsköldsvik. På den vägen är det, en massa ljuvliga läsningar på resan. Nefertiti i Berlin var en upptäcktsresa på många sätt, både hennes till Berlin och sin dotter och min i hennes språk och berättande. På senare år har Bodils loggböcker slagit det mesta i svensk litteratur. Få författare har en så bra egen stil.

Jag har sällan läst en så bra beskrivning av stil som hon själv formulerar i den här boken som jag nu läser:

"Det skrivna måste fungera, vara tydligt eller avsiktligt mystiskt, inte allmänt och trist, utan personligt och, enligt den skrivandes sanning, sant.
Det måste märkas vem avsändaren är utan att man ser det på displayen till mobilen, förstår det av författarnamnet på boken, uppsatsen, reportaget; det kallas stil.
Stil är inte någonting som bara står.
Stil är summan av den skrivandes val.
Stilen är du, den är jag."

Jag har inte läst allt som hon har skrivit, men av allt jag har läst har jag älskat allt, i alla fall nära på. Det finns en bok som jag inte har lyckats ta mig igenom, och det är hennes debutroman. Av någon anledning tilltalades jag inte av hennes stil, som jag älskar så mycket annars, jag tilltalades inte av hennes skrivstil i romanformatet. Så är det och jag kan inte hjälpa det. Jag älskar den där olästa romanen ändå eftersom Bodil har skrivit i den. Jag minns att det krävdes lite mod att gå fram och få den signerad. Titta, visst är det ett litet hjärta hon ritat? Jag älskar dig med, Bodil Malmsten!

Bodil Malmsten har signerat min bok

Any day now!

 Bokomslag: Så gör jag – konsten att skriva

Kanske kommer den i morgon! Hoppas, hoppas. Jag har beställt Bodil Malmstens bok om hur man skriver en bok. Så gör jag – konsten att skriva heter den. Vid det här laget har väl alla läst den utom jag. Men snart så!

Jag tycker det är roligt, i många år har Bodil Malmsten beklagat sig över skrivkramp. Hon lyckas inte skriva den roman hon vill skriva. Så vad gör hon i stället? Jo, skriver en instruktionsbok i skrivandets konst. 

För hon kan ju. Hennes loggböcker är enastående. Till synes enkla, spontant skrivna, i förbifarten nästan. Men knappast. Så är det aldrig.

Recensionerna har varit positiva till boken, men jag minns att jag läste en kommentar från en besviken läsare som inte alls tyckte att råden var särskilt handfasta och lätta att följa. Det bådar gott! Jag hoppas mer på en Bodil Malmsten-upplevelse än en lektion i skrivande. (En kombination vore förstås oslagbar.)

Fortsättning följer förmodligen...

Nyare inlägg

Konst