Jag vill inte gå så långt som att säga att det är den bästa stunden, men det är en riktigt mysig stund, när min bokcirkel träffas och mina läsvänner börjar diskutera andra böcker som de läst. 

De har läst så mycket, och det skulle jag också vilja ha gjort, och göra, men jag hinner inte, eller har inte ro. (Jag har massor att skylla på men ingenting känns riktigt sant.)

Men jag har detta. Att få höra dem diskutera olika enskilda böcker och författare eller varför inte en enda författares mångfacetterade produktion, med den entusiasm och upprörda känslor som starka litterära upplevelser frambringar, det är en fröjd och en ynnest.
Kanske är det den bästa stunden.