Musik förekommer endast vid ett tillfälle, när det är dans på en fest. Nog är det märkligt att en film utan soundtrack upplevs som helt tyst? Alla andra ljud är ju där. Rörelserna, fotstegen, rösterna, andetagen. Blåsten, trafiken, dörrarna, havet, måsarna. 

Jag har sett Interiors. Igen. Den ingår i min katalog av Woody Allen-filmer som jag brukar titta på, sällan men ändå regelbundet. Som en slags tröst, antar jag, eller terapi.